Ja det är frågan.
Ska vi strunta i alltsammans ett tag?
Ridning, inkörning, blogg.
Just nu är det ingenting av de tre, eller något annat som fungerar som jag tänkt ändå.
Energitjuvar?
Jag hade tanken att med våren, ja då kommer energin!
Men det känns faktiskt tvärtom just nu.
Vi kan börja med Gulliver, det är väl ingen nyhet för någon att vi inte alltid är helt överens (typ aldrig).
Just nu hoppar han mest omkring, ena stunden tänker han inte gå framåt, för att i nästa stund hoppa framåt jämfota, ridning som tömkörning spelar ingen roll.
Han kör alla skolor i den akademiska ridkonsten, med bravur!
Tyckte vi klarade bilar riktigt bra ett tag, sen kom motorcyklarna.
Så då börjar vi om träningen igen.....
Jag har, eller ska vi säga hade, så många önskningar och drömmar omkring den hästen, men börjar inse att vi troligtvis inte kommer längre än hit.
Körning, ridning, åka på långritter, träningar, kanske tävla lite.
Jag trodde vi skulle komma över hela det här "lära känna och bli kompisar" relativt snabbt.
Om det ens händer, så lär det dröja.
Ja jag känner mig uppgiven och ser inte att vi kommit någonstans, tittar jag på våra första ridbilder så ser jag samma sak nu som då.
Ibland undrar jag om det till och med inte såg bättre ut då!
Det är likadant i hantering, vi sitter fast i samma spår.
Herrn då?
Ja där fick jag verkligen lägga alla drömmar på hyllan snabbt, artros i bakknäna, promenadhäst, bör inte hoppa, bör inte gå på böjt spår så har det fortsatt.
Anledningen till att han är kvar här är att man inte ger upp någon man älskar bara för att det inte går som man tänkt.
Det går så länge det går, han ser ut att gilla läget än och då!
Som grädde på moset så kan jag inte ha dem tillsammans längre, så sommarbete är något som verkligen gnager. Vart gör jag av dem?!
Hagen här hemma behöver "vila"!
Så mycket tankar som far omkring, det tar verkligen energi.
Men jag vet samtidigt att det inte är någon idé att älta och fundera, det blir som det blir.
Sen bloggandet.
Jag försöker få ihop inlägg, tar miljoner bilder, klurar och skriver.
Vart leder det? För vem skriver jag?
Ibland skriver jag för att få någon slags respons från eventuella läsare, men det uteblir.
Vad är det egentligen som gör en blogg bra?
De stora bloggarna jag läser är inte speciellt bra egentligen, när man tänker efter.
De har mestadels "massa spännande projekt, som ni snart får reda på kära läsare!" inlägg.
Jo du tack, jag har också ett sjuhelv*etes projekt framför mig, men det är dåligt med sponsorer.
Vart vill jag komma?
Ingen aning egentligen.
Kanske klargöra för mig själv att det är dags att pausa.
Kanske kommer det lite spontana inlägg då och då, men utöver det får det bli lugnt här en stund.
Ge inte upp med Gulliver! Läcker har fått mig att gråta av frustration så många gånger. Men när man väl är i en bra period så är det fantastiskt! Och jag tror att det alltid kommer bakslag men ju mer stabil helheten blir ju mindre blir man påverkad av bakslagen!
SvaraRaderaJag vet innerst inne att det är så, att det i perioder går mycket lättare!
RaderaMen det är såååå jobbigt när de jobbiga perioderna kommer tillbaka titt som tätt.
Vi jobbar på!
Förstår din frustration. Har själv varit där till och från. Men det blir bättre till sist och så som du har kämpat så är ni värda att få det att fungera.
SvaraRaderaOch det där med bloggandet det går upp och ned. Jag skriver mest för min egen skull men blir ju jätteglad för kommentarer.
Det som gör att man får kommentarer är oftare att man kommenterat hos någon annan än att man skrivit ett roligt/intressant inlägg. Så verkar det fungera. Ibland kan man dock lyckas få till ett riktigt bra inlägg så att ingen kräver motprestation;)
Varför kan inte hästarna gå ihop?
Sommarbete måste väl gå att ordna. Vet inte var du bor men här på Orust verkar det vara enkelt att hitta bete.
Sommarbetet i sig är inga större problem, jag är mest bekymrad över att de inte helt kommer överens.
RaderaVet inte om jag vågar ha dem tillsammans och det känns lite tråkigt faktiskt!
Men det löser sig säkert!
Jag håller med föregående talare, ge inte upp! Inspiration och motivation kommer och går, ta en rast. Ge både dig och hästarna lite cred och lev i nuet. Ibland kan man bli så frustrerad över insikten att man bara befinner sig på startlinjen av alla sina drömmar och mål.. Men kom ihåg att en häst är en häst och en människa är en människa. Ställ inte för höga krav på någon av er och var glad för det lilla.
SvaraRaderaAppropå storbloggarna så nej, de flesta är inte mer intressanta än merparten av alla bloggar där ute i cyberrymden. 25% är slump eller tidigare kändisskap och resten är marknadsföring!
Heja heja :)
Tack för pepp!!
RaderaVi tar lite "halvpaus" just nu så får vi se i vilken ända vi drar igång i sen!