Jag hade planer på att träna och tävla lite lätt tillsammans med Shaquille, både hoppning (som han tävlat förut) men också dressyr.
Snart upptäcktes det att han har artros i sina bakknän och jag vill inte utsätta honom för den träningen som krävs för att komma upp i tävlingsnivå. Han blev "dömd" till promenadhäst.
Med klump i magen och gråt i halsen stod jag framför Herrn, mest ledsen för min egen skull.
Han har nog inte saknat tävlandet!
Efter 11 år på travet hoppas jag han tycker det är ok att slippa kasa runt på vägarna, prestera och åka hem igen.
Han verkar faktiskt helnöjd med sitt liv som det ser ut just nu!! Det är mitt mål för honom!!!
Ett långt och lyckligt liv!!
Snart tittade jag efter häst nr 2.
En häst att köra lite mera med, tyngre vagn, mera ridning, mera träning och eventuellt tävling i framtiden!
Jag har alltid varit intresserad av de tyngre raserna så det bar däråt.
Plötsligt dök en fin nordsvensk valack upp, 5 år, inte inriden, inte inkörd, med en hel del bagage.
Visst verkar det vara en toppen häst för en relativt oerfaren tjej på 25 bast?!
Helt idiotiskt egentligen!!
Men ibland måste man få vara lite dum i huvudet!!!!
Vi hämtade Gulliver, en kväll i februari, torsdag.
När vi kom fram stod han i stallgången, uppbunden och skrapade med hovarna på golvet om vartannat.
Höger, vänster, höger, vänster.
Uppspelt, nervöst, intensivt.
Snygg!
Kärlek vid första ögonkastet för min del!
Papper skrevs, häst i transport och sen hem.
Gulliver har från första dagen varit en utmaning, något jag inte kunnat ge upp.
Flera gånger har jag varit nära att ge upp, men bara NÄRA!
De mest enkla sakerna, som att ta en promenad har varit otroligt jobbigt, för mig.
Någon annan hade säkert klarat det galant! Jag vill inte framstå som någon fantastisk människa som åtagit mig en svår häst, en människa som försöker lyckas med alla tänkbara medel.
Jag är en människa, som funnit en häst.
Han har mitt hjärta, jag har fått små delar utav hans.
En häst som redan efter 1½ år lärt mig så otroligt mycket, som tvingar mig att lära nya saker!
Ingenting har EGENTLIGEN blivit som jag tänkt med honom, än!
Vår utbildningsskala ser inte riktigt ut som jag tänkte ifrån början, men vi gör det tillsammans.
Jag har fortfarande massor med drömmar och mål för oss! Jag håller stenhårt i dom!
(Dressyrtävling är det största målet!)
Häromdagen kunde vi gå en ordentlig promenad i skogen, utan att jag blev biten en enda gång.
Idag stod han stilla, lös, när jag gjorde honom i ordning för ridning vid hagen.
För många otroligt vardagligt, för mig otroligt stort!!!
VI är på G!!!
Finns mycket man kan göra tillsammans!
Ni har ju en hel framtid ihop. =) Vem har bestämt hur lång tid det ska ta att uppfylla sina mål? ;) Vi hejar på er! =)
SvaraRaderaPrecis! Försöker se det så, att vi har all tid i världen! =)
RaderaTycker inte du är dum i huvudet. Själv skaffade jag min allra första egna häst när jag var 37 år gammal efter ett långt uppehåll från hästar. En liten korsning Nordsvensk/russ 1,5 år var hon då. Hon blev efter hon fått äta upp sig( var mager när jag köpte henne) totalt trotsig och bråkig. Undrade då vad jag gett mig in på. Undrade om jag var helt knäpp som trodde jag skulle kunna rida in en sådan häst med mina knappa kunskaper. Många rynkade på näsan åt mina idéer, men det gick toppen. Nu är hon sex år och vi har det fantastiskt ihop.
SvaraRaderaSkaffade sedan en gård och unghäst nr 2. Denna gång en Nordsvensk då två år. Valde mellan två stycken och valde denna gång den mer försiktige då jag kom ihåg min lilla modiga och hennes trotsande.
Han är nu fyra år. Han är otroligt känslig och lite hispig. Mer som ett fullblod ibland. Jättesnäll men svår. Vid inridningsförsök förra sommaren ramlade jag av vid andra uppsittningen efter galopp i sken. Nu jobbar vi på att komma över detta båda två. Men vi tar den tid det tar och har inte bråttom.
Man skall tro på sin egen förmåga ta hjälp från dem man delar åsikter och tankar med om man känner att man behöver. Bråttom skall man inte ha. Jag hejar på er!
Kul att ha dig här Viveca!!
RaderaTack för din berättelse och att du inte tycker jag är knäpp! Eller inte knäppare än dig i alla fall!! =D