Hemma!!

Det är bara att konstatera.
Jag är en lantlolla, som inte skulle kunna bo i storstad!

Hur gärna jag är vill vara häftig och världsvan så misslyckas jag och längtar snabbt hem igen!

Saknar mina killar väldigt, jag är van att göra av med all min energi, van vid närheten och värmen de ger.
I storstaden är det kallare på något vis!!

Staden TAR energi från mig, den GER inte energi så som jag får här hemma.
Hästar, katter, hund!
Precis lika mycket jag ger dom, ger dom mig tillbaka.

Båda sambon och jag blir rastlösa....
Vad gör dom hela dagarna? "Dom" är stadsfolket alltså, om ni inte förstod.
Fikar?!

Ursäkta att jag/vi kanske är väldigt fördomsfulla, men vi kan snabbt konstatera att staden inte är för oss.
Vi pallar inte trycket.

Borta bra, men hemma är verkligen bäst!!
Grabbarna har inte gjort många knop i helgen, men dom verkar nöjda ändå.
Min syster har tittat till dom, gett dom mat och fixat till det!
Tack lilla syster!

Hade tänkt att ge mig ut med Herrn en sväng ikväll men sen blev det hagel/snö/regn så jag gav upp alltsammans och kollade på "Ponnyakuten" istället!!

Fick en "kram" av Gullet ikväll!
Dom stod och åt i nätet, jag var där och pratade med dom, kände igenom ben, kliade och klappade på dom.
Helt plötsligt slutar Gulliver att äta, han lägger sitt stora huvud mot mitt bröst!
Lungt och fint. Bara pressade huvudet emot mig. Jag klappade honom i ansiktet och kände att det var ett sånt dära "Halleluja moment"!!
Sen fortsatte han att äta.

"Han måste gjort fel!" Var min sambos svar på det hela.
Jag tolkar det i alla fall som han saknat mig i helgen!!

Så nära häst jag kom!!
"Kopparmärra"!