Stilstudie!

(Känsliga läsare varnas. Inlägget är inte till för att klanka ner på någon, förutom mig själv då!)

För ett par dagar sedan dök detta blogginlägg upp där man granskar en känd hästtidnings artikel och ridningen i denna.

Den fick mig att kolla lite extra på bilder på min ridning!! Väldigt intressant.... För mig!

Under bilderna skriver jag en kort sammanfattning / analys. (Använder mig av lycklig hästs analyser av tidningens bilder och tankar från mig själv.)

                                   

Är hästen ihop tvingad utav ryttaren?

Ryttaren tittar ner på hästen och inte dit hon ska utan har låst blicken vid öronen på hästen.

Hon har vikt sig i sidan och lutar med i hästens rörelse.

Ryttaren är låst i sitt bäcken och tappar därmed följsamhet och drar upp knän och skänkel i och med detta.

Är Gullet ihoptvingad?

Knappast troligt! (Praktiskt taget en omöjlighet!)

Han går inte bakom lodplanet för den delen.

Precis som läran säger så är nacken högsta punkt, ja typ!

Sedan kommer vi till nästa ryttare, ja hon viker sig inte åt sidan utan har en fast punkt framåt!

En härlig lutning med i hästens rörelse.

Och hon har inte blicken fäst vid hästens öron, utan åt ett helt annat håll! Galant!!

Bettet rör sig för mycket i munnen på hästen och är för åtstramat utav en hård hand.

Hästens spottkörtel och strupe är ihop tryckta då hästen gå bakom lod. Hästen går bakom lodplanet.

Hästen knäpper av med den tredje halskotan som högsta punkt.

Hård hand?

Inte precis.

Skänkeln? Ja vad ska man kalla den? Flexibel tycker jag är ett väl valt ord!!!

Möjligen något låst bäcken!

Vilket ekipage! Dom riktigt flyger fram över banan i ljuv harmoni och godmodighet!
Heja!! 

 Ja det var en liten jämförelse, en analys värd att reflekteras över!