Svår, men jag är glad!!

Som jag nämnt förut så har Sofia varit här idag, hon är duktig på Parelli, en typ utav Natural Horsemanship. 

Jag har som bekant vissa problem med hanteringen utav Gulliver.

Lätta saker som att ta en promenad, eller longera är helt otroligt svårt!
Han bits, går på och är allmänt väldigt trasslig i det vardagliga.
Jag tror det är svårt att förstå när man inte träffat Gullet. Han är svår att sätta fingret på!

Så jag vände mig till Sofia helt enkelt, i hopp om att hon kunde komma med massa bra tips och trix som kunde hjälpa oss på vägen!

Jag pratade precis med henne på Fejjan och hon kände sig nog lite "uppgiven" efter dagens lilla träff, hon kände sig handfallen när hon kom till Gulliver.

Men det gör mig INGENTING!!!
Jag tyckte det var riktigt skönt om jag ska vara ärlig!!
Hur knäppt låter det då?
Ta hjälp utav folk och sedan bli glad när de inte lyckas!

För mig var det ett erkännande, det är inte jag som gör fel, det är Gulliver som är svår, av olika anledningar.
Det är inte jag som är totalt okunnig, det är han som inte lyssnar. Det är inte jag som överdriver hans beteende, det är sådan han är!
Han gjorde precis likadant med Sofia som med mig, försökte bita, var ouppmärksam, tänkte inte longeras.
Vi gick bet helt enkelt.
Hon hade aldrig träffat "hans personlighet" hos en häst tidigare, så hon utmanade inte heller ödet.
Jag känner mig nöjd, med dagens "pass"! Någon har sett att jag kämpar!!
Vad säger Sofia?

I tidigare hem har han förut slutat att bitas efter en tid, han verkar inte vilja ge upp tanken här.

Det är fortfarande den detaljen som stör mig!
Varför slutar han inte här, om det nu är så att han slutat med det förut?!
Är han otrygg här? Trivdes han bättre där? Var flytten hit, droppen som fick bägaren att rinna över?
Skulle han sluta om han kom tillbaka till tidigare ägare?

Jag har inga svar på frågorna, så egentligen bör jag nog inte ställa dem, de orsakar mig bara osäkerhet.

Filmkvällarna framöver är räddade!! 

JAG HAR INTE GETT UPP!!!!!