Uppdrag Guldkant!!

Först och främst ska jag kanske tala om att jag jobbar på ett äldreboende. 

I morse gav Herrn och jag oss iväg på uppdrag!
Vi skulle lämna en liten "sommarpresent" till en arbetskamrat, hon och jag brukar ge varandra något (ofta drickbart) vid semestertider! Så även denna gång.
Jag gick på semester igår men hade planerat att lämna presenten idag för hon gjorde sin sista dag idag, allt gick enligt planerna! 

Med paketet i högsta hugg gav vi oss iväg!
Genom skogen, över bron, genom byn och sedan var vi framme vid målet. 

Ett par förvånade ansiktet tittade ut genom fönstren när vi knallade förbi köken på avdelningarna!
Det var nog ett par pensionärer som kom ut till dagens frukost, påstående att det gått en häst förbi deras fönster som fick ett par menande blickar och personal som sa:
"Nej du... Här finns det inga hästar. Kom nu så äter vi!"

Besöket var uppskattat av både boende och personal! 

Herrn var lugn som en filbunke trots rullstol och en och annan rollator.
Han blev klappad, pratad med och matad med knäckebröd. 

Tyvärr kan jag inte visa bilderna jag tog på Shaquille och en farbror.
Farbrorn i fråga hanterade hästar i det militära, vuxit upp på gård med hästar och själv haft häst i "bonneriet". 

Som många i den äldre generationen. 

Han ser dåligt och har inte full rörlighet. 

Men med van hand tog han tygeln i sin friska hand, Shaquille sänkte huvudet mot hans knä och farbrorn kunde lugnt klappa honom över mule och kind. 

En djup, lugn röst säger något jag inte hör.
Farbrorn suckade djupt och Shaquille likaså.

Det händer något där, i det ögonblicket. 

Minnen kommer tillbaka. 

Det är absolut något alla borde uppleva, det ger ödmjukhet inför andra människor men också för djuren.
De kan ge så otroligt mycket!! 

Någon som satt guldkant på tillvaron, för flera idag!