Nu jävlar!

Nu får det vara nog!!
Matte har ledsnat!!!

Nästa månad har jag och Gulliver kumperat tillsammans i ETT år!
Tiden går fort, har lust att lägga till "när man har roligt"!
Men det gör jag inte idag!
För det har varit ett år fullt med blod, svett och tårar!
Bildligt talat!

Bitandet fortsätter, vi är inte ense om särskilt mycket och det börjar gå mig på nerverna!
Ska man behöva ha på sig pansarutrustning för att gå en promenad, eller bara prata i hagen?!
Det är ju inte vettigt?!

Alternativen jag har kvar:
*Elektrisk grisfösare! (Smack!! och hästen är väck!)
*Varma kålrötter! (Ett gammalt militärtrick för bitiga hingstar, en nykokt kålrot i truten på dem när de bits.)

Självklart är jag inte allvarlig i mina alternativ, men att hålla på att tjaffsa om samma saker dag efter dag!

Jag har insett att jag tycker synd om honom. "Stackars Gullet, han har haft det så svårt, slagen, taskiga fodervärdar, flyttat hit och dit!"
Jag har också upptäckt att jag skyller på detta när Gulliver missköter sig.
Som när hovis var här, drog jag hela historien när Gullet började bita honom.

Fick som svar att:
"Han ser inte speciellt kuvad ut hörrö du!"

Då tittar jag på hästen som står i stallgången.
Nej, det är ingen kuvad, stackars häst som står där.
Det är en häst som tror att han kan göra som han vill, med vem han vill.

Det är slut på det nu!!
Gulliver måste fatta att matte inte tolererar mera nu!
Hur kom vi ens såhär långt!?!

Försökte mig på lite longering idag.
Eller longering kan man nog inte kalla det heller, vi kallar det "markarbete"!

Idén var att Gulliver skulle flytta sig för tryck, följa med mig, gå en volt runt mig när jag ber om det, i skritt och trav.
Det första gick bra, han flyttade sig lätt, framför allt bakdelen.
Han följde med mig när jag gick än hit, än dit i trädgården mellan träd och buskar, TILLS!
Tills han inte tyckte vi skulle göra det mera!
Då hoppar han till, lite halv stegring! Försöker springa om mig.

Sen på volten går det ganska bra att få ut honom i cirkel runt om mig, men jag har ingen uppmärksamhet från hans sida. Han är fokuserad åt andra hållet, tillbaka till hagen.

Men han fortsätter i cirkel, ber honom trava. Då flyger djävulen i honom och han börjar studsa omkring!
Stegrar, sparkar bakut och piper!
Så här håller vi på!

När han började tjaffsa, "bankade" jag i grimskaftet och fortsatte driva honom. Han är inte glad! Det kan jag meddela! Men efter många om och men gick det gå från skritt till trav i båda varven utan tjaffs.

Man ska kunna fodra, rykta, promenera, longera osv utan att frukta för att bli biten eller ännu värre sparkad!!

Det är hjälmtvång i hantering av Gulliver!!
Finns så mycket mera att skriva om dagens "pass", men jag är rädd ingen orkar läsa denna novell!!!

Ömsesidig respekt och ledarskap är vår utmaning det närmaste! Det är nog nu!!!