En konstig blandning, jag vet.
Men att ha tragglat samma sak i ett år blir GANSKA så tjatigt, när man känner att det inte leder någonstans.
Han är svår att ha att göra med ibland, han bits, han går över mig, han är allmänt bufflig och på.
Men han är så otroligt lättlärd och charmig samtidigt!
Så i all hopplöshet så kände jag ändå att han är inte HELT omöjlig. Vi SKA fixa detta!
Jag kanske ska lägga till att jag kommer att kolla upp Gulliver, så det inte är så att han har ont någonstans!
Att det är därför han "bråkar" med mig vid vissa tillfällen.
När jag gick ut igår för att ge killarna mat, hade jag en mycket from Gulliver som stod i hagen.
En Gulliver som snällt frågade om han fick sin mat, som pillade lite gulligt i mitt hår medan han frågade, inget som helst naffsande eller tendens till bitande alls! Öron framåt och inga sura miner från någon.
Skönt! Kanske är vi på väg i alla fall.
Väluppfostrade killar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar